ARIANE WAHLGREN
- en berättelse av Anders Fischer
- en berättelse av Anders Fischer
Om släktskapsförhållandena
Mamma och pappa
[sid 1]
Europas lyckliga år före världskriget var en tid då världsstaden Hamburg växte och växte: hamnanläggningarna överträffade allt i den vägen, gatorna blev avenyer, blomstrande parker, till och med spårvagnar under jorden. Nya skolor och nya tankar. Filmen lockade till folkvandring och det kom ungt folk från när och fjärran för att söka lyckan och framtiden.
En bit bortom Barmbeck reste sig en väldig gul tegelbyggnad omgärdad av trädgårdsanläggningar, snickeriverkstäder, ja, till och med ett sågverk, ladugård med välmående kreatur och så grupperingar i båge av personalens bostäder; för läkare, skötare, ordinarie ladugårdsfolk, stenfiskare och så en personalgrupp som var ett mellanting mellan vårdare och lärare, arbetsterapeuter skulle vi säga idag.
En av dessa terapeuter var Ehregott WALTER Hut, som redan 1908 fått tjänst på LANGENHORN, statens sinnessjukhus. Till att börja med praktiserade han på anstaltens olika avdelningar. Bäst tyckte han om den avdelning som vårdade de tungsinta, de av nostalgi förstummade eller lika ofta sviken kärlek. Eftersom han var utbildad träsnidare visade han sig bäst då han lärde ut konsten att förvandla ett stycke dött trä till, varför inte en leende madonna?
Det var hans yrke då han alldeles före kriget förälskade sig i Charlotte Meiling. Charlotte var tveksam inför den nya kärleken. Hennes tvekan förstärktes av syskonens ständiga: Jasså, du skall flytta ut till dårarna. Pappa Leopold som nu var pensionär talade ständigt varningens ord: - En man från Konungariket Sachsen är inte att lita på. - Ska du säga, kommenterade Ida.
Precis som Hans gick Walter ut som frivillig vid krigsutbrottet. Han hade fått lämna den trivsamma personalbostaden med välskött trädgårdstäppa och i stället krängt på sig flygtruppernas blåa uniform med guld både på krage och axelklaffar.
Trots alla varningar och egen tvekan tog kärleken - eller blott och bart längtan att komma hemifrån - över och den 8 september 1915 sammanvigdes Walter och Charlotte. Bröllopet ägde rum i Walters vackra Waldheim. Å, det var mycket Walter lovat. Det bästa löftet var att kriget snart var över och då skulle de få en stor och fin familjebostad ute på Langenhorn. Tills vidare fick Charlotte nöja sig med sitt gamla flickrum.
Så drog han iväg. Ännu några gånger av kärlekens sötma, men så en dag kom det besked som blev allt vanligare allt eftersom krigets blodbad fortsatte: Walter svårt sårad. GAS. Befinner sig tills vidare på militärsjukhuset i Eupen.
Forts. >>
Walter Hut
Charlotte Hut